fredag 23 september 2011

Liten uppdatering.

Hej på er igen , det var ett tag sedan sist nu.

Jag har fortsatt med min medicindos på 40 mg och det fungerar bara bra nu.
Har återfått livet och kan leva så "normalt" man kan med PÅ.
Eftersom det funkar så pass bra nu så känner jag mig tveksam till om jag kommer att sätta ut medicinen i framtiden.

Just nu så känner jag att jag gärna kan vara till stöd för andra och försöka hjälpa drabbade ut ur träsket med mina egna metoder.

Har egentligen inte så mycket att skriva om nu då jag mår bra och känner mig "frisk" och lever ett för mig normalt liv.
OM det nu kan vara normalt att peta i sig tabletter för att kunna vara normal...
Hur som helst så är det numera normalt för mig.

Ha det så bra där ute i www så hörs vi mera senare !!
//A

torsdag 30 juni 2011

BÄTTRE NU !!

Börjar hamna i fas......

Nu har jag medicinerat i en och en halv vecka efter samtal med läkaren.
Vi bestämde att jag skulle börja genast för att inte sabba sommarn med att bara gå och vara orolig för en ny attack , och det var var precis så jag hade tänkt.
En jobbig tid innan medicinen satt till sig men nu är jag på väg att må bra igen.

Det sjuka med denna medicin är att man mår sämre ett tag tills kroppen vant sig.
Väldigt kraftig huvudvärk ca: 2-4 timmar efter intaget och en jävulsk oro i kroppen.
Men som sagt så är det på väg bort och igår var nog första dagen på ett tag utan huvudvärkstabletter.

Känner fortfarande en liten oro i kroppen på morgonen innan medicineringen men det ger sig nog snart då allt satt till sig , mycket bättre redan nu.

Nu blir det att njuta av sommaren här hemma i några dagar till innan vi åker ut till ön , skönt att få bort lite måsten här hemma så slipper man ha det gnagande i bakskallen.....

Trevlig sommar !!
//A

söndag 19 juni 2011

VIPPAR PÅ GRÄNSEN.

Har tagit sommarlov nu.

Känner att jag inte alls mår bra och ligger liksom på ribban och är nära att trilla över.
Ringde nyss till min förstående chef och förklarade hur jag har det och vi kom överens om att jag inte jobbar mera innan semestern , har ju "bara" en vecka kvar innan mina 5 veckor ledigt .
Det behövs nästan ingenting för att jag ska känna oron komma inom mej nu , känner en viss oro för att åka på Antons bortamatch ikväll men jag SKA fara , den här jävla sjukdomen ska INTE få tag i mej så lätt.

Gick en promenad i rask takt i en timme för att möta Helena efter hennes jobb igår kväll och det gjorde susen , mådde så himla bra efter det och bara njöt.
Så jag ska (försöka) att motionera så mycket jag kan under ledigheten då det verkar hjälpa.

I morgon tar jag kontakt med min läkare för att diskutera en ev. medicinering igen , känns som om sommaren blir bättre på det viset.
Jag vet ju vilken dos som fick mej att må bäst under tiden jag trappade ner så det blir nog där jag kommer att hamna om läkaren samtycker.
Tar jag för stor dos så kommer biverkningarna och är jag utan som nu så kommer ångesten....

Jag får ju så jäkla svårt att vara stilla just nu , ville kliva upp när jag satt med kaffekoppen och en macka i morse..
Kan inte ens läsa en tidning medan jag skiter , har inte ro att sitta där en stund och det säger en del. ;)

Men hur som helst så känns det kanonbra att inte behöva oroa sig för jobbet till veckan , har lovat att ha telefonjour hemifrån då jobbet jag håller på med måste bli klart och det är bara jag som vet hur det ska tas.

Sen så får vi se vad läkaren säger i morgon.....

//A

onsdag 15 juni 2011

JÄVLA SKIT !!

Återfall........

Trillade dit i morse , har kännt av det sedan i söndags och i morse var det kört.
Kom till jobbet men kunde inte stta still vid morgonkaffet , det bara kröp i mej och jag betämde mej för att åka hem igen för att vila.
En ångestattack beståt ju mest av rädsla , men vad är man rädd för då?
Anders Bagge förklarade känslan "som om man var på väg att bli påkörd av en lastbil" , just den känslan i det ögonblicket kan jag ha en lång stund och då kanske ni förstår att det kryper i en och man vill undan men har ingenstans att ta vägen.
Pulsen ökar och jag blir rädd för detta och pulsen örar av det och sen är ekorrhjulet igång.

Detta känns surt då jag trodde jag var kvitt min ångest men det KAN ha varit tillfälligt...

Min förstående chef ringde och kollade idag hur det gick och det var bara att säga till så skulle haan fixa ett besök hos Human Resurs och i morgon ska jag fixa det .
Har ju länge misstänkt att allt kommer från min rygg men ej kommit till skott att kolla upp detta , men morgon...

Jag kommer att vara hemma från jobbet veckan ut för säkerhets skull och bara vila , sov 5 timmar sedan jag kommit hem idag så det behövs tydligen vila.
Känner mej mycket bättre nu men inte helt felfri.

Nya tag imorron !!
Än ska jag inte ge upp.
//A

tisdag 3 maj 2011

En månad !

Nu har jag fixat att vara utan mina tabletter i en månad och allt känns bra!

När jag började medicineringen trodde jag att det skulle pågå ett halvår men det tog 2 år och 3 månader att bli "frisk".
Började sätta ut medicinen i juni i fjol men då jag kände att det var för tidigt så stannade jag på en låg dos , 20 mg jämfört med 50 som jag åt i över ett år.
Käkade 20 mg länge och mådde bra men ville ändå ta det stora steget.
I februari i år så minskade jag till 10 mg för att i april sluta helt.

Inget speciellt hände och nu har jag som sagt varit utan i en månad.

Vissa småsaker har jag dock märkt som har förändrats nu jämfört med tidigare.
Jag blir bla. väldigt lätt rörd numera , mera känslosam på gott och ont kanske men så är det bara...
Lite kortare stubin har också jag fått jämfört med under medicineringen .

Hur som helst så ångrar jag inte att jag tog medicinen som troligen räddade mig men är väldigt glad att jag slipper äta den och kan stå på mina egna ben nu igen.

//A

söndag 10 april 2011

FRI!

Hej på er !



Nu har jag varit helt utan medikamenter i en vecka och jag tror det funkar !!!!
Det kan bli lite jobbigt när det stressar till sig men jag hoppas och tror att det kommer att avta med tiden.

Fick ett gyllene tillfälle när magsjukan slog till här hemma , då hoppade jag medicinen och sedan la jag pillren åt sidan.

Efter att ha ätit dessa piller i 2 år och 4 mån. så känns det skönt att kunna stå på egna ben igen , oberoende av tabletter.
Man blir väldigt van att ta medicinen , varje morgon när det ska ätas något så åker handen reflexmässigt upp mot hyllan där burken står.
Jo , tabletterna står på sin plats bara uti fall att.........

Drogfria hälsningar till er alla
//A

söndag 20 februari 2011

Gör ett test!

Gör ett tappert försök att sluta min medicinering nu.
Hade bara medicin för en vecka framåt kvar så jag halverar nu dosen i hopp om att kunna sluta om 2 veckor .
Går det så går det......
Håll tummarna !

fredag 7 januari 2011

Nytt år,

Vill börja med att tacka ANNA som skrev i min gästbok.

Hon skriver att man INTE ska ändra livet pga ångesten , det har jag inte heller gjort.
Kanske jag ändrat lite på de saker som får mig uppjagad och stressad men inget mera (tror jag)

Har varit ledig lika länge som skolorna nu över helgerna och det är skönt.
Jag har känt av PÅ lite nu på slutet och funderat på att öka medicineringen lite men det känns som att ge upp och ta ett steg tillbaka,

Kan bli virrig och känna ångest och rädsla ibland men hoppas att det går över då vardagen hinner ikapp.

Har även fått tillbaka sömnproblemen jag hade i början men jag tror att det håller på att gå över nu.

Hej så länge , nu tar vi en dag i taget.
//A

lördag 25 december 2010

torsdag 18 november 2010

Halva November gjord.......

Hej igen.

Har inget att skriva om tror jag men det är ett tag sedan så jag knappar in några bokstäver här.

Har mått jättebra sista tiden nu och har stort hopp att det ska fortsätta så.
Verkar ha hittat rytmen i livet , har grejat på lite i garaget med snöslungan och bilar.
Jag ska tydligen ha lite pyssel för att det ska funka i skallen min.

Trampar på i samma spår med medicinen som tidigare och tänker inte ändra något nu då det äntligen funkar.
Lite orolig då jag ska börja med ett annat märke på medicinen till helgen (förra är snart slut)
Det brukar bli lite strul då jag byter märke trots att det SKA vara samma fast olika.
Men det tar vi då........

Sen så har jag hamnat på Facebook !
Efter ett antal rödvinsglas med frun i helgen så bidde det bara så , får skylla på vinet....
det är faktiskt rätt många som vill bli vän med mig , alltså finns jag.

Som sagt , inget att skriva om men det blev ju lite i alla fall.
//A

söndag 31 oktober 2010

2 ÅR MED PANIKÅNGEST !!!!!!!!!!!!!!!

Jubileum idag !




Idag är det exakt 2 år sedan jag klappade ihop första gången av panikångest.

Ni som följt mig vet nog att jag mår mycket , mycket bättre nu än i början.
Har fortfarande problem med medicinen sedan jag drog ner dosen från 50 mg till 20 mg , tordes inte dra ner mera eller ta bort medicinen helt då jag blev lite sämre i somras efter minskningen.
I början mådde jag kanonbra men då jag kom ner till dagens dos så blev det lite sämre och jag ville inte gå vidare med minskningen.
Funderar starkt på att kontakta läkare igen för att kolla om jag ska fortsätta minska eller ev. öka dosen vilket jag inte vill.
det kan ju vara så att det blir bättre utan medicinen då dosen är så pass låg.

Känner mig lite seg idag då vi hade goda vänner på besök igår med allt vad det innebär , senare på kvällen så hamnade vi hemma hos en annan familj och där fortsatte det...

Kom nyss att tänka på vad jag tänkte då jag fick min diagnos:
-Det kommer väl att ta fram till jul , sen är jag nog frisk igen.
Pyttsan! Det var för 2 år sedan det....
Kan ju inte kalla mig sjuk nu men visst påminns jag om panikångesten och katastroftankarna ibland , speciellt när det är dagen efter som idag.

En annan sak som spelar roll i hur jag mår är sömnen , för lite av den varan och jag mår sämre.
Har ju så förbannat svårt att komma i säng på kvällarna , det bor nog en Alfons Åberg i mig -Jag ska bara......Sen är klockan åt h-e för mycket igen.

Nä , en dag i taget och hoppas att jag inte behöver skriva likadant om 2 år igen.

//A

måndag 20 september 2010

SÖRJER.

Vår kära välfärd har avlidit.

Älskad och saknad av många.
Vår välfärd dog inatt efter fyra års sjukdom.

Valet gick åt helvete och nu kommer alliansen att stöta in kniven rejält och ta bort det lilla vi har kvar.
Dom har lurat mer än halva befolkningen genom att sänka skatterna så vi tror att vi fått det bättre.
Men man kan inte sänka statens inkomster utan att dra ner på kostnaderna , pengarna måste ju tas någonstans ifrån.
Sjukvården , skolan , A-kassan och sjukförsäkringen har ju fått sätta livet till för att vi ska få några hundringar mer i börsen.
Är alls dessa indragningar värda ett par hundra i månaden ????
Ja, tydligen tycker många det.......
INTE JAG !!!

//A

söndag 19 september 2010

BER ............

Hoppas vi får ett regeringsskifte inatt nu bara.........

söndag 29 augusti 2010

Förlåt min lathet.

Har ju inte bloggat på ett tag.
Men den som väntar på något gott.........

Måste börja med att gratulera hustrun som fyllde 40 för exakt 3 år sedan idag !!

Nog om henne nu pratar vi om mig.

Medicineringen:
Ligger kvar på 10 mg/dag då jag mår hyfsat bra av detta och faktiskt inte riktigt törs ta bort mera.
Men om man jämför med tidigare dosen som var 50 mg/dag så känns det ganska lite.
Klarar mig bra på denna dos som jag haft i 2 månader nu , visst känner jag viss oro och stress ibland och det är just därför jag inte törs ta bort mera av medicinen nu.
Känner att jag ligger och balanserar på gränsen till ångest nu , bara ångest inte panikångest, men vill inte öka medicinen igen då jag SKA fixa detta själv , det kommer att ta tid men jag jäktar bara det funkar.
Har även märkt att alkohol ej funkar numera , känner absolut inte för att dricka då jag mår skit av det , men det ska inte funka med denna behandling heller.
"problemet" är att jag varnats om just detta men med min tidigare dos så var det inga problem , kände inget dagen efter och mådde bara bra.
Tydligen hade jag en så hög dos att det gick bra att dricka men nu kommer ångesten redan efter 2 glas , det är ju inget problem egentligen...
Låt bli drickat bara , det känns ju inte lockande just nu då jag mår dåligt av det heller.

I övrigt allt tillbaka till vardagen här hemma efter 4 snabba semesterveckor , varför går tiden minst dubbelt så fort när man är ledig??
Övergången från sommar till höst gick på en natt tror jag , från varmt och skönt till bara grått och kallt.
Måste ta mig ut till Holma och vintra upp i stugan innan det ligger och gnager i bakhuvudet på mig som ett problem.

Igår var jag och Anton till stan och såg lite av Botniabanans invigning , fick en skymt av Calle 16 som invigde.
Idag ska vi kolla på invigningen av resecentrat i Husum men just nu ser jag regnstänk på fönstret , börjar bli less på att jävla regn nu.

Sen så har jag tidigare sagt att jag behöver en hobby att hålla på med , jag vet nu vad jag vill!
Morgan köpte en gammal Amazon , california vit , DÅ kände jag att jag också vill ha en gammal bil att dona med.
Det kändes som jag var hemma under huven på den så jag funderar starkt på att inhandla en Volvo 140 att fixa till , men det är inte brådis då jag inte kan/vill skruva på vintern i mitt kallgarage och då jag nyss blivit av med 2 bilar som stod på gården KAN frun bli svår att övertyga om en bil till...
Kan jag lägga fram en bilaffär som ett medicinskt syfte tro? finns recept att få på en bil ???
Får väl fjäska lite med henne om inget annat hjälper.......

Nu får det vara nog för idag , lovar att det inte ska ta lika länge till nästa inlägg.
//A

fredag 23 juli 2010

MIN GLÄDJELÅT

Ville bara berätta om det första som gjorde mej glad förra vintern när det var som sämst för mig.

En dag när jag var ute på promenad runt byn så hade jag radion på i lurarna och då hörde jag denna låten för första gången.
Visst är låten bra men att jag skulle känna en sådan glädje trodde jag inte.
Det var som om jag lyftes upp över byvägen , jag vet exakt vars på vägen jag var när jag hörde den och jag laddade ner låten direkt jag kom hem.
Än idag när jag hör den så blir jag rörd , skulle berätta för frun om detta tidigare i veckan när den spelades på radion och jag började darra på rösten när jag pratade.
Blir nästan lite känslosam även nu när jag skriver......
Vet inte vad i låten som för mig att känna så här just för den låten men känslan jag fick just då den första gången är obeskrivlig.
Det var just i detta ögonblick min panikångest fick en vändning och jag kände glädje för första gången , efter detta ögonblick så kändes livet helt plötsligt mycket bättre och jag såg en ljusning i livet.

Kolla länken här under så får ni se och höra själva.



http://www.youtube.com/watch?v=Q0VRj2uw9L0&feature=related

torsdag 15 juli 2010

Bättre och bättre.........

Snart så.

Förlåt att jag legat på latsidan med bloggandet.

Min minskning av medicinen går perfekt förutom nått enstaka jäkelskap men vem kan kräva att det ska gå utan problem.........
Är nu nere på 10mg och det är en markant skillnad mot då jag åt 50mg.
Mina biverkningar är så gott som borta och jag mår förvånansvärt bra.
Det kommer små känningar när det blir oroligt och mycket som ska göras "nu" men det kan jag nog klara av känns det som.

Men nu trivs jag som bara den , sitter i stugan med laptopen och myser !
ÄNTLIGEN sommar och Holma , det här är bästa medicinen för en stressad själ , ni skulle bara kunna känna hur bra det känns.
Har fixat och donat med stugan , vi har renoverat "kammarn" och blev nyss klar , tom listerna är på plats och Emil provsover därinne just nu.

Nä nu ska jag gå ut i kvällssolen med en öl eller ett vinglas i handen , vi hörs!!!
//A

lördag 19 juni 2010

TROR ATT DET FIXAR SIG

Minskar medicinen och klarar det.

Är nu inne på andra nertrappningen och det funkar bra med små undantag.
Blir lite lätt irriterd ibland samt att jag har svårt att vara still pga att det kryper i kroppen som om jag hade nå't ogjort.
Men det är nog helt enkelt så att jag är på väg till mitt gamla jag igen , ville ju ofta ha nåt att ta tag i och göra innan kollapsen , och en tid innan faktiskt.
Tar det väldigt försiktigt med minskningen bara för att det ska gå bra , har jag ätit dom i 1½ år så kan jag ju hålla på en vecka eller två extra.

Sen så har jag inhadla en "ny" bil , en Hyundai Santa Fe -03 , silvrig och grann.

Nu ska jag ta hem frun från jobbet , hörs senare.
//A

torsdag 3 juni 2010

FY FAAN VA JAG ÄR GLAD !!!

Hemma i Sverige igen och friskförklarad.

Ja då står man åter på svensk mark igen då....
Turkietveckan gick kanonbra och jag har mått väldigt bra utan någon som helst panik.

V
i hade en skön vecka tillsammans och bara njöt av solen och all mat som det bjöds på i hotellet.
Jag tänkte att klarar jag detta med 3 av pojkarna som aldrig flugit förr och dessutom att hålla samman familjen samtidigt som 300 turkar försöker lura in oss på det ena med det andra , då ska jag banne mej kontakta en läkare.
Så i måndags så ringde jag och fick en tid idag.
Läkaren frågade hur jag mår och jag förklarade hur det var och det jag tänkt efter resan.
Han ansåg rätt snabbt att det är bara att trappa ner på medicinen vilket kommer att ta ett tag.
Jag ska minska dosen med 10 mg. i veckan eller var tionde dag , beroende på hur det går.
Eftersom jag drar i mej 50 mg / dag så kommer det att ta ett tag , beräknar att det tar nog ca: 2 månader men det är det värt när man käkat dom i 1 ½ år.

Sen så tog jag upp ett annat problem , ni som föjt min blogg vet nog att jag har/hade sjukdomsfobier och tror alltid det värsta.
Jag har nämligen en knöl i pannan som växer , och med mina tankar så finns det ju funderingar på det värsta.
Läkaren kollade och tryckte på min knöl och lugnade mej med att det "bara" är en fettknöl
Jag behöver bara ringa till värdcentralen så skickar dom en remiss till sjukhuset så snittar dom och tar bort knölen.
När jag glatt gick ut så kom jag att tänka på min andra "fettknöl" , den lite större runt naveln , men det är nog inte "bara" att snitta bort den....slamsugen kanske?
Men men , den nedre knölen kommer förhoppningsvis att minska framöver då viktökning är en av biverkningarna av medicinen.

Glad av beskeden så köpte jag hem go'bullar till oss alla på vägen hem , kanske inte så smart med tanke på fettknölen men man måste väl få fira ett sådant glatt besked va ?

Nu säger jag hej då för denna gången med ett brett leende , vi ses snart.
//A

torsdag 20 maj 2010

LÄMNAR LANDET !!

I morgon Fredag lämnar jag detta landet.

Vi drar till Turkland en vecka.......
Om ni hör något i luften som dånar fredagkväll 19.00 så är det nog vår familj som flyger till Turkiet från Västanå airport.
Vi kommer att möta upp med Helenas syster Hanna och hennes alldeles egna Jocke som har varit där en vecka innan vi kommer.
Vi får verkligen hoppas att vi får det bra och att jag håller mig lugn, vilket jag är övertygad att jag kommer att göra.
Går den här veckan bra så kommer jag att ringa läkaren när jag kommer hem och be om att få minska min medicin för att så sakterliga avsluta.
I övrigt en rätt jobbig tid för mig nu , veden är ju som väntat fortfarande stående upprätt i skogen.
För att slippa att oroas så köpte jag en biltrave med ved som jag fick hem igår.
Men den måste ju kapas och klyvas , det gör inte sig själv det heller , men huggningen är ju redan gjord ...
Eftersom vi bjuder pojkarna på denna resan så tänkte jag att de kanske kunde gottgöra det med att hjälpa till med veden då vi kommer hem...(drömmer)

Nä , nu ska Anders sova , dryg dag i morron.
Först jobba och flyget går 19.00 , vi beräknar att vara på hotellet vid 2-3 tiden på natten så det blir nog inte mycket sömn den natten, man vill ju inte sova bort första dagen heller.

Over & out , ready for take off !!
//A

torsdag 13 maj 2010

GRATTIS CHRISTIAN !!!

Idag fyller 2-meterskillen 24...

Vafan, JAG var ju nyss 24!
Tiden går....

Hur som helst , GRATTIS !!

//A

lördag 1 maj 2010

1:a MAJ

Då har vi Maj i almanackan...

Eftersom det är arbetarrörelsens dag idag så har jag demonstrerat här hemma idag.
Förmiddagen tillbringades till att kapa ved med motorsåg.
Demonstrationen bestod av att visa missnöje mot nuvarande regeringen till den grad att vi fått det så mycket sämre att jag måste kapa ved till och med på 1:a maj för att överleva nästa vinter.
Ni eventuella alliansare i grannskapet , hoppas ni stördes av oljudet !!
Rösta rätt nästa val så kanske vi får en värmepump till folket.


(Om ni retar upp er på detta inlägget så kan jag förklara att det är skrivet med ironi...)

//A

torsdag 1 april 2010

söndag 28 mars 2010

EN JÄVULSK DAG HAR BÖRJAT

Det bara kryper i mig.

Igår så glömde jag att ta mina tabletter och det gick som det brukar.
Till råga på allt så hade jag mycket att göra igår och det gör ju inte saken bättre heller...
Började medatt skjutsa frun till hennes jobb , sen bar det iväg till sta'n för att köpa delar till Volvon som tappat sina bromsar.
Sen hem med delarna och koppla vagnen efter bilen för att hämta ved och sedan bära in veden så garaget blev tomt.
När detta var avklarat så skulle jag starta upp Chrylern och flytta den för den var ivägen för volvon som skulle få komma in i garaget.
Tror ni att Chryslern startade då ??
NÄ ! vägrade i sten att funka....
Fram med en lina och koppla till Mercan med vinterdäck av kvalliten "väl använda" , ja det gick ju som det gick.
Fick ta sats och rycka iväg Chryslern som studsade fram en meter och där var det stopp.
In i Volvon och lirka ut den från där den stod inparkerad , inte så lätt att ta sig ur en fickparkering utan bromsar.
Fick in den i garaget och sen blev det dags att fixa middag.
Efter maten var jag helt slut och darrig i kroppen så det blev soffan en stund tills frun skulle hämtas.


När jag missar tabletterna så kan det gå på 2 vis.

Antingen hyperaktiv så att jag hinner med att göra tusen saker på en dag , eller så som i går att jag blir snurrig och orolig.
Hade en jävulsk oro i kroppen och hade svårt att vara stilla och blev lite "vimsig" , yrade omkring och kände mej lite svamlig i talet.


Sen kom då dagen efter .

Denna dag är inte att leka med , trampar bara runt och har svårt att komma till skott med det som ska göras och får ångest för att jag inte får något gjort.
Har huvudvärk och "Ågren" , enkelt sagt så känner jag mej bakis.

Ja , det går nog att överleva dagen för det har ju gått förut.....
Ska ta tag i stora kragen och släpa ut mig till garaget och börja med bilen men helst så skulle jag vilja lägga mig på soffan .
Men vis av erfarenheten så är det bäst att få något gjort för att inte få ännu mera ångest över det som jag inte gjort.


Till sist så vill jag skicka en tanke till "Linnea" i Bjästa och hennes familj.

Då jag är nära bekant med delar av hennes familj så vet jag hur mycket de lidit under denna tid.
Det som visats på TV är bara en del av vad de genomlidit och kämpat.
Folk som säger i TV att de varit i kontakt med familjen flera gånger var dag men aldrig ringt själva , mydighets personer som slutar svara i telefonen när familjen ringer men som svarar när de ringer från en lånad telefon.
Ledande personen i samhället som utger sig för att ha en annan position än vad de har och sedan påstå att föräldrarna "krävt för mycket", medans en annan säger att en demonstration i kyrkan är "en fin gest" .
Nä hoppas detta får ett snabbt slut och att smutskastningen avtar , åt båda håll för det börjar ju bli likadant åt andra hållet på nätet nu.
Varför ska folk som inget vet börja kommentera saker de inte vet ett skit om ??
Varför accepterade inte "Oskars" familj att han var dömd och försöka gå vidare isället för att göra saken värre?
Varför förstöra pojken framtid på detta viset , han får set inte lätt när han nu kommer ut.
Varför gjorde han om samma sak trots att han redan var dömd ?
Troligen för att på grund av hans stöd trodde att det var ok att våldta, detta är en ren spekulation från min sida och inte något jag hört nå'n annan säga som alla uttalade sig i TV.

Nä, mot garaget , tror inte att bilen helar sig själv , och det är inte spekulation , det är FAKTA.

//A

tisdag 23 mars 2010

TILLBAKS PÅ VÄGARNA IGEN !!


Efter 4 svåra veckor så får jag köra bil igen.

Det värsta med att vara utan körkort var nog att jag inte kunde skjutsa Anton på hans träningar då frun jobbade , med duktig som han är så fixade han det själv genom att ringa morfar som självklart ställde upp.
Anton tycker nog att det var bättre med morfar för han hade alltid en kexchoklad i bilen.

ÅNGESTKOTOR.

Jag läste i en annan blogg att det tydligen finns något som kallas "ångestkotor" i ryggen , hon som skrev detta hade blivit hjälpt av en naprapat och blivit hjälpt genom att lägga dessa kotor på plats igen.
Dessa kotor sitter i den övre delen av ryggen och hon hade en whiplash skada sedan tidigare.

Även jag har ju en whiplash skada efter en olycka för 21 år sedan och kommer att få dras med den livet ut.
Dessutom så halkade jag på en oljepöl på jobbet och landade på just den delen av ryggen och bakskallen 2 månader innan min första panik attack.
Jag har funderat länge på om det har ett samband eller om det bara var slumpen som avgjorde att det hängde ihop.
Trodde tidigare att det berodde på att jag slog skallen i cement golvet när jag föll handlöst bakåt men nu är funderingarna på kotorna istället.
I början av min paniktid så blev det panikkänningar om jag tryckte på ryggen från skulderbladen och uppåt .

Kommer att ta kontakt med både läkare och naprapat inom den närmaste tiden , även för att få träffa en läkare ang. panikångesten då det nu är 9 månader sedan sist.
Jag vill även få råd om min medicin om jag ska minska eller fortsätta.

Detta var allt för idag .
Akta er på vägarna !!
//A

onsdag 10 mars 2010

ETT TILLKÄNNA GIVANDE FRÅN MEJ !!

Eftersom det inte kommer att hållas någon presskonferens
så meddelas detta endast via denna sida för att undvika ryktesspridning!!


Jag har inget körkort !!


Jo ni läste rätt , jag får inte köra bil längre trots att jag kört prickfritt i 26 år om jag räknat rätt.
Men jag har mitt körkort kvar i plånboken...

Bäst med en förklaring innan ryktet om fylla , fortkörning och diverse andra rykten tar fart.

Vi tar en snabb summering från början:

När jag blev 45 år ifjol så skulle jag förnya mitt C-körkort med läkarkontroll för att få behålla det.
Men jag har ju haft mitt C-kort sedan 1984 utan att behövt det och dessutom kostade läkarintyget 1000:- så jag bestämde mej för att strunta i C-behörigheten.
Tiden gick och allt föll i glömska.
Fick ett brev om att jag skulle ansöka om enbart B-kort eller fixa läkarintyget men...
Åter igen glömska , kom mej inte till en fotograf för att förnya mitt kort och tiden rullade på.

Förra veckan damp det ner ett fönster kuvert i lådan där det stod att de dragit in ALLA mina behörigheter!
Som om detta inte var nog så drogs det in en vecka innan brevet kom till mej så jag hade bara tur som inte blev stoppad under den tiden.

Så nu måste jag ansöka om lämplighetsintyg så jag beställde en blankett via nätet , det blev ju naturligtvis FEL blankett och en ny är beställd.
Var till optikern idag för mera intyg som ska skickas med pappren.
Väntar fortfarande på blanketten från Transportstyrelsen , sen så ska det tydligen ta MINST 2 veckor att behandla min lämplighet trots att jag inte gjort något brottsligt eller så.
Dessutom är det tydligen kaos även hos dom då nå'n idiot kommit på den ljusa ideen att lägga över allt på dom från Vägverket där det funkade.
Ringde Transportstyrelsen för att kolla hur jag ska göra och om det går att få förtur , men hör och häpna!
Rattfyllon går före i kön !!!
Hur i h***e kan det gå före??
Så det lär nog ta 2-4 veckor till innan jag får ta bilen igen , en vecka har ju snart redan gått , eller egentligen 2 sedan det drogs in.....
Kommer att ringa ofta till Transportstyrelsen tills de skickar ett lämplighetsintyg.

Det värsta är ju att alla andra i familjen blir drabbade , Helena måste skjutsa mig , Anton kan inte ta sig på träning då Helena jobbar och Morgan får inte övningsköra med sin bil.

Va faan , jag får ju inte ens köra EU-moppe..........

En anledning till mitt försummande av förnyelsen är att jag har en liten skräck för "fönsterkuvert" och har nog inte läst så noga.

Ni som känner till min sjukdom kan ju bara ana hur det är i min skalle just nu , just det KAOS!

Och hur ska man komma ihåg att inte ta bilen??
Har ju kunnat sätta mig i bilen var dag i snart 28 år men nu får jag inte det trots att körkortet ligger i min plånbok.
Till råga på allt så står det ett datum på kortet när C-behörigheten gick ut , räcker inte det?
Varför finns det då ett datum?

Nog om detta nu , jag blir bara förbannad på systemet/regeringen av detta.
Min skalle är full av skam , ilska och framför allt ångest just nu.
Blir bara trött av hela skiten.....
Nå'n som har recept på en brevbomb???


Tur det är "bara" ett halvår kvar till valet så kanske , kanske vi slipper "Reinfeldt-Smurfen" och hans sjuka ideer.....