FY FAAN VA JAG ÄR GLAD !!!

Hemma i Sverige igen och friskförklarad.

Ja då står man åter på svensk mark igen då....
Turkietveckan gick kanonbra och jag har mått väldigt bra utan någon som helst panik.

Vi hade en skön vecka tillsammans och bara njöt av solen och all mat som det bjöds på i hotellet.
Jag tänkte att klarar jag detta med 3 av pojkarna som aldrig flugit förr och dessutom att hålla samman familjen samtidigt som 300 turkar försöker lura in oss på det ena med det andra , då ska jag banne mej kontakta en läkare.
Så i måndags så ringde jag och fick en tid idag.
Läkaren frågade hur jag mår och jag förklarade hur det var och det jag tänkt efter resan.
Han ansåg rätt snabbt att det är bara att trappa ner på medicinen vilket kommer att ta ett tag.
Jag ska minska dosen med 10 mg. i veckan eller var tionde dag , beroende på hur det går.
Eftersom jag drar i mej 50 mg / dag så kommer det att ta ett tag , beräknar att det tar nog ca: 2 månader men det är det värt när man käkat dom i 1 ½ år.

Sen så tog jag upp ett annat problem , ni som föjt min blogg vet nog att jag har/hade sjukdomsfobier och tror alltid det värsta.
Jag har nämligen en knöl i pannan som växer , och med mina tankar så finns det ju funderingar på det värsta.
Läkaren kollade och tryckte på min knöl och lugnade mej med att det "bara" är en fettknöl
Jag behöver bara ringa till värdcentralen så skickar dom en remiss till sjukhuset så snittar dom och tar bort knölen.
När jag glatt gick ut så kom jag att tänka på min andra "fettknöl" , den lite större runt naveln , men det är nog inte "bara" att snitta bort den....slamsugen kanske?
Men men , den nedre knölen kommer förhoppningsvis att minska framöver då viktökning är en av biverkningarna av medicinen.

Glad av beskeden så köpte jag hem go'bullar till oss alla på vägen hem , kanske inte så smart med tanke på fettknölen men man måste väl få fira ett sådant glatt besked va ?

Nu säger jag hej då för denna gången med ett brett leende , vi ses snart.
//A