VIPPAR PÅ GRÄNSEN.

Har tagit sommarlov nu.

Känner att jag inte alls mår bra och ligger liksom på ribban och är nära att trilla över.
Ringde nyss till min förstående chef och förklarade hur jag har det och vi kom överens om att jag inte jobbar mera innan semestern , har ju "bara" en vecka kvar innan mina 5 veckor ledigt .
Det behövs nästan ingenting för att jag ska känna oron komma inom mej nu , känner en viss oro för att åka på Antons bortamatch ikväll men jag SKA fara , den här jävla sjukdomen ska INTE få tag i mej så lätt.

Gick en promenad i rask takt i en timme för att möta Helena efter hennes jobb igår kväll och det gjorde susen , mådde så himla bra efter det och bara njöt.
Så jag ska (försöka) att motionera så mycket jag kan under ledigheten då det verkar hjälpa.

I morgon tar jag kontakt med min läkare för att diskutera en ev. medicinering igen , känns som om sommaren blir bättre på det viset.
Jag vet ju vilken dos som fick mej att må bäst under tiden jag trappade ner så det blir nog där jag kommer att hamna om läkaren samtycker.
Tar jag för stor dos så kommer biverkningarna och är jag utan som nu så kommer ångesten....

Jag får ju så jäkla svårt att vara stilla just nu , ville kliva upp när jag satt med kaffekoppen och en macka i morse..
Kan inte ens läsa en tidning medan jag skiter , har inte ro att sitta där en stund och det säger en del. ;)

Men hur som helst så känns det kanonbra att inte behöva oroa sig för jobbet till veckan , har lovat att ha telefonjour hemifrån då jobbet jag håller på med måste bli klart och det är bara jag som vet hur det ska tas.

Sen så får vi se vad läkaren säger i morgon.....

//A