Idag är det exakt 2 år sedan jag klappade ihop första gången av panikångest.
Ni som följt mig vet nog att jag mår mycket , mycket bättre nu än i början.
Har fortfarande problem med medicinen sedan jag drog ner dosen från 50 mg till 20 mg , tordes inte dra ner mera eller ta bort medicinen helt då jag blev lite sämre i somras efter minskningen.
I början mådde jag kanonbra men då jag kom ner till dagens dos så blev det lite sämre och jag ville inte gå vidare med minskningen.
Funderar starkt på att kontakta läkare igen för att kolla om jag ska fortsätta minska eller ev. öka dosen vilket jag inte vill.
det kan ju vara så att det blir bättre utan medicinen då dosen är så pass låg.
Känner mig lite seg idag då vi hade goda vänner på besök igår med allt vad det innebär , senare på kvällen så hamnade vi hemma hos en annan familj och där fortsatte det...
Kom nyss att tänka på vad jag tänkte då jag fick min diagnos:
-Det kommer väl att ta fram till jul , sen är jag nog frisk igen.
Pyttsan! Det var för 2 år sedan det....
Kan ju inte kalla mig sjuk nu men visst påminns jag om panikångesten och katastroftankarna ibland , speciellt när det är dagen efter som idag.
En annan sak som spelar roll i hur jag mår är sömnen , för lite av den varan och jag mår sämre.
Har ju så förbannat svårt att komma i säng på kvällarna , det bor nog en Alfons Åberg i mig -Jag ska bara......Sen är klockan åt h-e för mycket igen.
Nä , en dag i taget och hoppas att jag inte behöver skriva likadant om 2 år igen.
//A
1 kommentar:
ja, vilket jubileum :-/
och om du jämför, idag med för två år sen.. så har du kommit väldigt långt? så tänk samma förbättring två år framåt istället..
Jag undrar mej varför du inte gått upp lite i medicinen om du känner att det inte känns bra? nåt mellanting mellan 50 och 20 måste ju finnas? Hellre äta medicin och känna att man har ett liv igen, att man orkar med sin vardag..
(säger jag som just nu inte får äta nån annan medicin än för blodtrycket i nuläget för att se om ett elfel i hjärtat lägger sej då.. *ler* men jag kan säga att jag LÄNGTAR efter att få ta nån sorts smärtlindring igen.. )
men jag tror du förstår hur jag menar?
Ha en skön vecka Anders!
kram Monica R
Skicka en kommentar