HOPPSAN !!! TIDEN GÅR.......

Upptäckte att det var ett tag sedan jag skrev här !!

Har liksom inget att skriva om då det händer nada i mitt liv nu......

Eller , visst händer det saker men med min ångest händer det då ingenting just nu.
Känner mig "frisk" och har inga känningar nu för tiden , visst kan det komma en liten dos då det kör ihop sig och /eller blir stressigt men det kanske det ska göra , vad vet väl jag?

Jobbet trummar på bra och jag trivs både med jobbet och kamraterna , har nog inte riktigt kommit upp i samma hastighet som innan jag brakade ihop men jag trivs och mår bra med det tempo jag håller nu.

Det enda jag kan känna av nu för tiden är min förbannade dödsångest , men vem faan vill väl dö...
Det är nog inte själva döden utan att bli döende jag är rädd för.

Min största skräck är att få sjukdomar liknande hjärnblödning , hjärtfel ,proppar och liknande.
Och ni ska veta att jag har haft ALLA dessa sjukdomar , i alla fall i tanken.

Senast idag hade jag en propp i skallen , det flög till i huvudet och jag tänkte -jahapp då fick man en propp...
Kände inget mera men kollade om allt funkade , kan prata , kan vicka på tårna , kan röra hela mej så det var nog ingen propp , eller kanske en liten trots att det inte alls känns.
Så där funkar jag , känner nå't ovanligt i kroppen och då är det allvar.

Jag har något knas i ryggen som gör att ena kotan klämmer på en nerv eller liknande och då smärtar det i bröstet och var gång det händer så har jag fått en infarkt.

Varför är det såhär ???

Är det för att min första (felaktiga) diagnos var just hjärtfel?
Eller kan det bero på att jag (enligt andra) är en medelålders man med något enstaka halvkilo extra på mig och därmed i riskzonen för nämnda sjukdomar???

Var vid eftertanke lite så där nipprig över sjukdomar tidigare innan jag klappade ihop i fjol men det ökade lavinartat när jag fick min panikångest.
Nu är det mindre men jag stör mej rejält på att jag inte kan få bort rädslan , ångest är ju just rädsla.

Så där ja , jag hade inget att skriva så....
//A