1 ÅRS "JUBILEUM"

Idag är det ett år sedan jag kolapsade.





Ett år av erfarenheter jag inte trodde jag skulle få , men visst har man fått lära sig ett och annat.
Den viktigaste läxan är att inte stressa upp sig , ta det lugnt än hur struligt det kan vara men det viktigaste är att inte ta allt för givet.

En sak till som jag upplevt som viktig är att prata om problemet/sjukdomen med andra.
Det syns ju inte att du är sjuk , jo när det är som sämst så syns det på beteendet men att prata är en enkel väg ut ur ångesten.

På nå't jäkla sätt så är jag nästan "stolt" över att ha fått uppleva detta då jag har sett livet från en annan vinkel.
Men jag önskar inget annat än att få bli kvitt medicinen och få leva "normalt.
Det mest utmärkande som jag har ändrat i mitt liv är nog att jag stressar inte upp mej så lätt längre samt att jag finner nog mer harmoni i livet numera och det är nog mina näras förtjänst.

Tidigare så kände jag hela tiden att det och det MÅSTE göras och jagade upp mej för småsaker , men nu har jag en ny syn på det
- det som är gjort är inte ogjort.

Sen vill jag tacka familjen och alla andra som stöttat mej under detta djävulska år

Ett speciellt tack vill jag ge till min underbara hustru för att hon stått ut med mej och dragit ett tungt lass då hon under vissa perioder fick sköta allt här hemma samtidigt som jag var apatisk och bara tyckte synd om mej själv.

TACK !!
//A