EN HALV VECKA GJORD...

Då har man jobbat en halv vecka då och dags för nästa.......

Har inte skrivit på några dagar nu men det beror mest på att det inte händer så mycket för mej just nu.

Jobbade tors-fredag 75 % och det gick bra , kännde kanske lite på fredags eftermiddagen men inget allvarligt.
Det får inte bli rörigt för då får jag mina kroppsliga förnimmelser , jag känner avdomningar eller värk någonstans i kroppen.

Torsdagen blev också rörig sen jag kom hem.
Först så var Emils buss lite sen , bara lite men det räcker för att jag ska bli orolig och tankarna vandrar och jag undrar om något har hänt.
Mitt i matlagningen kom Morgan och ville ha hjälp med moppen så jag stängde plattorna och gick ut för att fixa det , sen när jag var inne igen efter 10 min. så krampade Emil ganska kraftigt och då blev det lite panik.
Jag har märkt att jag har en rädsla för att något ska hända mej eller någon i familjen , koncentrerade mej på Emils andning och lugnade mej lite då han kom tillbaka till verkligheten igen.
Jag försökte lugna ner mej själv och det gick faktiskt bra för det gick över.

Lördagen sov jag ut lääänge , vaknade halv tolv !
Troligen en följd av att jag varit uppe tidigt förra veckan men jag behövde troligen den sömnen eftersom jag sov så länge.
Var lite orolig och kände domningar i ansiktet , det kan ofta bli där det börjar av nå'n anledning...
Sen skulle Anton iväg och åka skridskor och sen skulle vi handla så jag tog en tablett av mina attarax så försvann allt och det gick bra.

Det där med rädslan är något jag inte tänkt på tidigare , det var kuratorn som frågade vad jag är rädd för men jag kom inte på något just då men när jag funderat så vet jag vad det är och det har funnits länge när jag tänker efter.
Det är inte bara familjen jag är rädd att något ska hända , även i trafiken eller på jobbet jag kan känna samma sak.

Jag ser framför mej vad som KAN hända i vissa situationer , i trafiken så kan jag se hur olyckor sker bara det uppstår en obetydlig situation.
Samma sak hemma eller på jobbet , vid fara så SER jag hur något händer och det är nästan som att vara synsk men som tur är så har det jag "ser" aldrig fallit in.

Det här med min rädsla slog mej just NU när jag skriver detta , har inte tänkt på det tidigare på detta viset.
Jag fick precis en teori till varför det blivit på detta viset.
1989 var jag ved om en allvarlig trafikolycka som kunnat sluta hur som hellst men jag klarade mej bra (trodde jag då) , fick en whiplash skada kom kom efter 2 år.
Efter denna olyckan har jag blivit rädd i trafiken och väldigt rädd om de mina.

Just nu i skrivande stund känns det som om jag kanske har hittat roten till min ångest

Det som utlöste allt för min ångest var min första attack och (det felaktiga?)beskedet om hjärtfel och att jag faktiskt trodde jag höll på dö när jag mådde som sämst av attackerna som antagligen berodde på stress helt enkelt.

Fan va det känns bra när jag kommit på en trolig orsak till allt !!
Och allt detta just nu när jag sitter här och skriver , det bara flödar ord ur mej just nu men nu är det nog för idag.

Ha det bra!!
//A