krypningar i kroppen och hjärtklappning.
Tål nog inte vad som helst ännu.....
Var ute idag för att bla. hjälpa Morgan att plocka isär hans nyinköpta reservdelsbil och plocka lite på gården innan vintern.
Försökte hjälpa till med skruvandet men de 3 övriga vill även dom ha hjälp ibland-
Jim höll på att ta upp löven med åkklipparen och det gick inte så bra hela tiden.
Anton behövde även har uppmerksamhet.
Emil , ja han var ju överallt och jag kan inte släppa honom ur sikte men det glöms ju så lätt...
Han "försvann" säker 47 gånger tror jag och det blir lätt lite panik då jag tappat honom ur sikte.
Sen så blev det ju hockey på TV men då den började så var det bara att ila iväg för att införskaffa pizza istället för att se första perioden.
Hockey ja...
Just nu så ligger MODO under med 0-2 men nu blev det PP med 9 min kvar av matchen så det gör ju INTE stressen lindrigare.
Nu ska jag se matchen klart och invänta min kära fru (såg du Britt-Marie?) och stressa av lite då hon kommer hem.
//A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det blir för mycket ibland, dessutom vi som har så starkt empati lever ju oss in i andras känslor lite för mycket ibland. Jag var/är expert på att vara så extremt rättvis så det går til överdrift ibland, just detta med att man är så rädd för att någon av barnen skall känna sig mindre älskad om man råkar hjälpa de andra 2 för mycket, eller ger för mycket uppmärksamhet. Detta tär på ångesten, i alla fall för mig. Nu när barnen har växt upp och blivit stora så säger dom att dom har haft det så bra medans en annan hela tiden går och funderar på hur man är som förälder och hur barnen mår. Man är ju så fruktansvärt rädd för att barnen ska drabbas av samma sak som en annan så man vill nästan för mycket ibland. Tycker inte du att det är så??
Ha en bra söndag!
Kram
Skicka en kommentar