LILL-LÖRDA'N

(eller : lilla tutte-klämmar-dagen)

Igår var jag till min kurator för det 7:e och näst sista besöket om det inte händer något som förvärrar min sjukdom.
Vi satt och pratade 45 min. och kom fram till att det går åt rätt håll.
Hon tyckte jag gjorde rätt som gick ner i arbetstid till 90% eftersom jag mår betydligt bättre de dagarna nu.
Vi kom även fram till att jag BÖR stiga upp en stund tidigare på morgonen , men hur är det då??
ALLT är ju inrutat på minuten innan man ska iväg till jobbet , det får ju inte fela nå'nting för då spricker schemat...
Jag började försiktigt att gå upp tidigare idag , tog det försiktigt med en kvart.
Tur var nog det för det stod ju en massa lagfarter i tidningen så jag hade inte hunnit läsa dom annars...

I övrigt så kom vi fram till att jag mår ganska bra nu trots att jag får små känningar nästan dagligen , men jag bryr mej inte så mycket om dom längre.
Kuratorn sa att det är både bra och dåligt att jag lärt mej leva med dom , för det kan bli så att jag inte gör något åt de då jag anser jag kan leva med det.
Det kan stämma för jag tycker jag mår så pass bra nu jämfört med i början av sjukdommen , men det är fortfarande en bra bit till mitt gamla jag.
Det är rätt knäppt hur jag tänker numera , jag får en liten känning men "so what?" , det går snart över tänker jag.

Det var nog allt för idag , tackåhej.

PS. Tack till "BOSSE-BELOS entreprenad" för snöröjningen !! DS.

//A