Bakgrund.

Måste väl ta det från början då........

(Kolla länken ute till vänster till vår andra blog för att läsa det som jag/vi skrivit tidigare i ämnet.)

Kortfattat:
Allt startade med en attack på Willys fredagen den 31/10.
Fick panik utan vidare och höll ej på att ta mej hem , ringde Helena 3 ggr på vägen hem.
Jag trodde att min stund var kommen och ville bara få hjälp.

Kom till vårdcentralen mån. 3/11 och träffade en läkare.
Förklarade mina symtom (yrsel , hjärtklappning mm.)< för honom.
Han hörde ett "extraslag" på hjärtat och högt blodtryck.
Fick medicin för blodtrycket som jag skulle äta i 200 dagar men ingen uppföljning !
Efter besöket fick jag en ny attack p.g.a. beskedet , klappade ihop rejält under kvällen.

Tis 4/11
Åkte in till akuten på morgonen , träffade en annan läkare som förstod mej.
Fick rådet att sluta med medicinen och fick istället diagnosen panikångest.

Kan inte fixa att vara ensam hemma ,Helena ställde upp för mej under veckan.

Nytt läkarbesök 11/11.
Träffade en ny läkare IGEN men han hade varit i min sits själv så han förstod mej bra.

Känningar under veckan men klarar mej ensam nu.

Jobbade 25% V.47
Atack på torsdag 20/11 , Helena fick komma hem och ta hand om "huset"
Fick en jätteattack fre. 21/11 , åkte in på akuten.
Fick ATARAX utskrivet , tabletterna "kapar topparna" på mina attacker och det funkar.

Jobbade 50% V. 48.
Kuratorbesök på tisdagen på F-hälsan.
Fick panik på jobbet torsdag , åkte hem.
YTTERLIGARE en ny läkare på fredagen.
Fick en medicin till som ska dämpa ångesten.
Skulle börja kuren på lördag men då biverkningen är att det KAN bli värre i nån vecka eller två så börjar jag med den på måndag eftersom Helena jobbar i helgen , känns inte som om jag vill ha det värre när hon ej är hemma....

Ja , det var väl historien bakom detta elände men läs gärna på andra blogen för mera detaljerat.






Fotsättning följer.........